Johanna Frostling

Idag satt jag barnvakt för första gången i mitt liv.
Tror jag.
Det var med skräck i blodet som jag gick av bussen och vandrade ut till det okända. Dagis. Jag gick upp för vad som kändes som milslånga trappor och hamnade på en liten bakgård. Alla blickar vändes mot mig och en liten unge sprang emot mig.
Fast han ville bara kramas och sen visade han mig sin bajssoppa och sen tyckte jag det var dags att gå hem. Så vi gick hem och jag kastade mig in i lekarna med största engagemang, lekte att jag var en motorbåt med supereffekter tills jag hade blivit dödad så många gånger att jag fick känna efter ifall jag verkligen levde på riktigt. Sen lagade jag mat för första gången i mitt liv. Jag kom på det, jag har faktiskt aldrig lagat mat-mat förut. Inte ens stekt köttbullar eller kokat pasta, jag äter mackor om jag är hungrig. Så det var ju ett äventyr i sig.
Efter maten gjorde vi pannkakor och jag lyckades sätta på brandlarmet. Och fick inte av det på ett bra tag så ungarna började gråta och jag också nästan.
En annan liten upplevelse var när jag står och lagar mat och jag hör en lite pojkröst från badrummet säga "färdig färdig FÄÄÄÄRDIG!!!!!!!!!!!". Det utbröt ett mindre världskrig i mitt huvud då men jag lyckades få hans storebror att fixa det där. Som tur var, för annars hade jag nog inte suttit här nu.
Fast på det stora hela måste jag säga att jag skötte mig rätt bra som mamma. Jag till och med borstade tänderna på minstingen. Det trodde ni inte om mig va? Näe! Godnatt!