jag och min tjocka kanin

Eftersom jag tycker så sjukt synd om alla mina älskare, fan och stalkers så tänkte jag att det kanske vore dags för ett litet inlägg såhär på kvällskvisten. Humöret är i detta ögonblick glatt, men trött, snorigt och hostigt. Jag har varit sjuk så sjukt mycket det här året och jag fattar inte vad som hänt. Någon straffar mig.
Här har ni kärleken identifierad och nerstoppad i en liten burk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0