simon winge

ÅÅÅH, det här skrev min fina vän Simon precis till mig. Jag blev glaaaaaaaaaad!


Jag heter Simon Winge och jag har blivit tillbedd att skriva en kort krönika om Johanna Frostling och hur jag lärde känna henne.
Jag har känt Johanna Frostling i drygt ett halvår. Jag lärde känna henne på Vitsgarns konfaläger där hon snabbt blev känd som den tok-glada tjejen som var grym på att sjunga. Personligen var jag inte så himla mycket med Johanna vilket man lugnt kan konstatera med tanke på att det tog mig ca 2 ½ vecka att förstå att Johannas efternamn var Frostling och att det var därför det hade stått “Frostling“ med stor, fet stil på hennes mjukisbyxor… men, men, det skulle jag få igen efter lägret. Det dröjde bara några månader tills jag tillsammans med sex andra as-sköna människor från konfalägret (tre tjejer och tre andra killar) åkte till Kroatien där Caspar (en av killarna) och hans familj hade en segelbåt. Johanna var en av de tre tjejerna som var med och hon levde till hundra procent upp till sitt rykte som allmänt glad och stollig. Varje dag kunde man höra henne skratta och sjunga och jag tror att Johanna omedvetet tvingade de andra i hennes omgivning att vara glada även om de var på piss-humör. Tack vare detta underliga men dock väldigt positiva fenomen kommer jag alltid att minnas denna resa av den enkla anledningen att det var förbaskat svårt att inte vara glad. För att kortfattat avsluta denna något korta med ack så genomtänkta “krönika” skriven om Johanna Frostling på uppdrag av Johanna Frostling ville jag bara säga något som jag tror att alla hennes andra kompisar har kunnat konstatera vid det här laget: Johanna är awesome!




Jag och Simon under världens bästa resa till Kroatien!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0