I hear the ticking of the clock
Under tiden facebook håller på att ladda upp mina bilder tänkte jag skriva att inatt kommer bli en uppesittarnatt. En såndär natt när man inte orkar sova, utan sitter och skriver dagbok med öppet fönster tills det börjar bli ljust ute. Säkert kommer fullmånen stirra på mig också, så brukar det vara på uppesittarnätter. Precis när jag satt och tänkte på detta skrev Cornelia att hon känner på sig att hon inte kommer kunna sova ikväll. Det kanske blir så när man har vuxit upp tillsammans, till och med bott tillsammans i ett år.
Igår var vi på äventyr. Åkte till Tyresö för att gå på spelning, men åkte snabbt därifrån igen för en fika på Söder. Mitt i en cancer-paus kom en hemlös fram och frågade om en femtioöring. Han fick mina pengar och en halvtimme av min dyrbara tid. Han hade varit kock en gång i tiden. Han hade blivit rånad alla dagar förra veckan. Kom direkt från sjukhuset pga knäckta revben och lunginflammation. Hade ingenstans att sova men kunde inte sova på sjukhuset eftersom han var så gravt alkoholiserad. Som en gåva fick jag hans visitkort. Han hette Jonas och såg ut som Claes Malmberg. Världen är en konstig plats.
