here we are

Jag är så himla glad men så fruktansvärt trött. Om någon har missat det. Hittills har jag gått 7 luciatåg och fler kommer det bli. Plus julkonsert, julavslutning och hemligt projekt. Julen kommer rädda mig.
Jag har inget att skriva. Inget alls faktiskt. Fast jag borde kunna bajsa ihop lite ord, bara för att få slippa skriva min cp-review på Jane Eyre som ska vara inlämnad på fredag och som jag inte ens börjat läsa ännu. Bra planerat Johanna.
Om drygt en vecka är det jul. Julen är så konstig, för jag ser den liksom som något mycket större än vad den är. Julen som man faktiskt upplever själv är liksom inte den julen jag ser fram emot. För den julen kan inte upplevas egentligen, den kan inte vara här och nu. Den kan bara vara långt borta och långt framme och skimrande röd. Liksom. Fast det betyder ju inte att jag inte tycker om julen. För jag älskar julen, nästan mer än jag älskar mig själv. Nej nu ljög jag. Nej nu ljög jag igen. Och igen. Och igen och igen och igen och igen. Oj, jag undrar var det där landade? Älskar jag mig själv eller julen mest? Det kan bli er julgåta från mig till er.
Jag har köpt två julklappar än så länge. De är jättefula båda två och det gör mig lite ledsen.
Jag önskar mig verkligen en get i julklapp. En såndär som skickas till fattiga familjer. Fast HAHA jag tror inte att geten skickas från Sverige kanske ändå. Det känns ju lite onödigt. Och jag känner mig lite pretto som absolut måste skriva om mina välgörande önskningar på min blogg.
Oj vad skönt det skulle vara att sova nu. Hejdå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0