Johanna Frostling

Hela mitt rum är nu nerpackat i flyttkartonger och står uppradade. På söndag sover jag min sista natt i radhuset som jag bott i sen jag var nio. Blö, blandade känslor. Jag som har sån separationsångest. Men det är kul att flytta, faktiskt. Under mina femton år har jag hunnit med att bo i en lägenhet i Vasastan, en röd villa i Björknäs, i ett hus på Cornelias stora sjötomt längst ut på Talludden, en röd villa i Eriksvik, ett grönt radhus i Lännersta och nu blir det en gul villa vid Skurusundet. Mina föräldrar var skilda ju, anledningen till allt flängande. Så nu ville de köpa ett hus tillsammans igen och börja om från början typ. Najse. 
Nej, nu ska jag fortsätta. Purri!