Johanna Frostling

Jag är lite trött. Och hes. Skrek på min bror. Min bror är 13 år och heter Måns. Han har blivit stor, längre än mig. Det irriterar mig något fruktansvärt, han brottar lätt ner mig nuförtiden. Men jag är fortfarande rappare i käften, så jag vinner oftast. Den här gången höll inte mina argument, så jag fick skrika för att vinna. Och min röst är ganska stark, det slår faktiskt lock för mina egna öron när jag höjer den. Praktiskt ibland, svårhanterligt ibland. I alla fall, jag och Måns har alltid varit väldigt bra kompisar. Den enda gången jag kan komma ihåg att jag har varit riktigt förbannad på honom är när han satte en elektrisk bil i mitt hår så att jag fick raka av det på ena sidan. Då var jag 3 år, och Måns var 1. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom, fyfan vad tråkigt att vara ensambarn. Lyckos mig!