Johanna Frostling

Hade just ett efterlängtat ca 3 år långt samtal med råttan Cornelia. Såhär gick det till ungefär:
-Du har inte alla hästar hemma, Johanna.
-Amen du är ju inte direkt den skarpaste kviven i lådan heller.
-Hissen går liksom inte ända upp.
-Du har visst lite stökigt på övervåningen?
-Du har i alla fall inte alla pennor i pennfodralet.
-Och du har inte alla pommes frites på tallriken.
-Godnatt råttan.
-Godnatt.
-Ska vi ses någon gång i livet?
-Nej det tycker jag inte.
-Okej.
-Adjö.
*klick*