så feg att jag viskar, du hör säkert ingenting alls
Nu står jag här igen. Försöker sätta ord på känslor. Varför försöker jag ens? Så rädd att jag skakar, så glad att jag skrattar. Så ledsen att jag gråter och så liten att jag undrar om jag verkligen existerar. Det är så mycket som gått förlorat de senaste månaderna. Och så mycket jag fått. Så många jag saknar, så mycket jag ångrar. Så mycket som brustit. Jag vill inte, jag vågar inte, jag får inte. Som jag sa, snart kommer jag bli ensam.
Kommentarer
Postat av: annabanana
du kommer inte bli ensam för jag kommer aldrig lämna dig
Postat av: Elle
jag med johanna. älskar dig.
Postat av: Elle
inte jag heller. jag älskar dig.
Trackback
