Johanna Frostling

I morgon är det Italien. Vi åker verkligen. Tänk att det blev så ändå, tänk att vi har hållt ihop så länge. Visst är vissa mer taggade än andra, men jag tror att det här kommer föra oss ännu närmare varandra. Jag vet det.
Jag borde packa det sista, men funderar på att gå och lägga mig. Jag har blivit en riktig pussy på senare tid vad gäller sovtider, men jag älskar att sova så varför inte? Det jag har kvar nu är teknikprylar, necessär, bh:ar och luciasaker. Ja, vi ska ju faktiskt gå lucia-tåg där nere. Coolt. Det kommer bli bra det här, det vet jag. 
Så, NU KÖR VI!!!!!!!!! 

Kollade just igenom bloggen lite. Jag gör det med jämna mellanrum, jag tycker det är fascinerande att se hur mycket jag faktiskt förändrats på bara några månader. I ett inlägg, det första jag skrev i mars, har jag beskrivit en person. En person som jag numera känner. Så varför, varför är jag såhär? Jag som trodde det var annorlunda den här gången, men nej.

Just nu är jag.... Vilsen. Taggad. Osäker. Glad. Pigg. Fundersam. Förvirrad. Kär? Tveksam.

Hmmmm, som ni kanske har märkt är det lite torka här på bloggen... Det kommer att vara så ett tag framöver.

HEMMA!

Ungdomar, jag är hemma (i 22 timmar till)! Extrem huvudvärk, trött i hela kroppen och stressad över allt som borde göras. Det slog mig just att vi åker i morgon, inte om en vecka som jag egentligen skulle behöva. Men äh, i morgon är en ny dag. Godnatt.