Johanna Frostling

När klockan har passerat midnatt och man halvligger i sängen och fipplar med fullkomligt meningslösa saker på datorn känner man sig... ja just det, fullkomligt meningslös. Men det gör inte alltid så mycket. Ibland är det skönt att inte prestera, och att acceptera det. När det däremot är så varmt i rummet att det rinner svett längs ryggen är det mindre behagligt. Lägg till lite oduschat, lite oborstade tänder och hår, lite finnar i pannan och lite stökigt rum så har du receptet på det stadie jag befinner mig i just nu.
Har en stark känsla av att jag snart kommer göra något knasigt, återstår att se vad. Kanske blir det knasiga att somna samtidigt som jag befinner mig i detta stadie, jag ska ju faktiskt sjunga med Paulina imorgon. Vi får la se.