tankar från köket

Ca en timme senare, en A4-text om välfärd rikare, några chokladbitar tjokare, med en mörkare vy utanför fönstret och lite mer koll på hur morgondagens planer ser ut. Många tittar frågande på mig och undrar hur jag mår. "Bra" svarar jag som vanligt, för det gör jag. Tror jag. Jag svävar i någon slags mellankolisk sfär, vet inte riktigt var jag hör hemma. Mår jag bra? Är jag ledsen? Är jag kär? Eller har jag bara en liten svacka? Åh, jag vet ju inte. Jag som brukade ha båda fötterna så stadigt på jorden, nästan som fastgjutna. Nu börjar jag lyftas upp från det där, börjar tappa greppet. Eller?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0