Johanna Frostling

Jag sitter och fejkdeppar för mig själv över att min avokado var möglig så jag tvingas rapa ungefär varannan sekund, över att mitt avskavda svarta nagellack får mig att se smutsig ut trots att jag badat i flera timmar, över att det är kväll och jag inte har pluggat något på snart 17 år osv. Fast det är som sagt bara fejkdepp. Egentligen var jag glad idag också. Jag har ägnat en stor del av dagen åt att tänka ut klockrena (och kanske en aning elaka. Och lite barnsliga också. Fast klockrena.) facebook-kommentarer som ett sätt att hämnas på folk. Fast jag kom på att de jag vill hämnas på just är sådana som tar sig friheten att skriva barnsliga och (enligt de själva) klockrena kommenterarer till folk på facebook. Så kommentarerna fick stanna i mitt huvud men satte ett litet pillemariskt leende på mina läppar i alla fall.


Vi har alltid såna här flingor hemma hos oss. Alltid tre paket med smulor i botten. I min familj slänger vi inte paket, utan äter tills det är lite lite kvar och ställer in det igen. Mycket mer bekvämt, annars måste man ju vika kartonger och sånt och det orkar man ju inte. Fast All-Bran liksom? Ha.

För exakt ett år sedan fick jag reda på mina provpoäng på Södra. Jag satt på franskan och mamma ringde och sa att jag hade fått full pott. Jag la på och var övertygad om att jag hade hört fel och ringde upp igen och tvingade mamma att säga det gång på gång. La på och fick svindel men var nästan 100 på att de hade sagt fel eller att mamma hört knasigt eller att de blandat ihop mig med någon annan. Men det hade de ju inte.
Igår bestämde jag mig för att byta skola. Men idag när jag gick i solen på Söder med tre bra tjejer och sen hade individuell sång med världens bästa sånglärare ångrade jag mig. Imorgon kommer jag nog ångra mig igen. Fast jag vet att jag kommer gå kvar. Och överleva. Till och med få det bra och vara glad. Jag kom liksom in.

Det blev en bild på mig från åttan. Elle hade maskerad och jag var banan. Redan då tyckte jag att jag var fyndigast i hela världen.

Bra dag. Vaknade av mig själv klockan 6 (är jetlagad åt rätt håll så jag somnar och vaknar tidigt), var inte likblek när jag tittade mig i spegeln, hade matte och insåg hur lite jag bryr mig om pq-form (iförsej inte en helt ny insikt), åkte hem till världens finaste pojkvän och fick hjälp med läxor och pussades och fick kärleksrus, träffade My på Götgatan och vi åt glass i solen och allt var precis som vanligt, sjöng in våren påväg från bussen, drack apelsinjuice i köket och såg att isen har smält lite på vattnet, pratade om livet med Patricia vid mitt köksbord och åt fläskfilégryta med min familj. Nu ligger jag i sängen och struntar totalt i allt vad matte heter. Jag trivs som IG-barn.
Jag är så himla lycklig. Det är vår och jag har världens bästa människor omkring mig. Det var allt jag hade att säga.

Hejsan alla glada julfirare!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Eh. Jag ligger i sängen och kan inte röra mig. Jag är dödssjuk. Jag vaknade kanske en miljard gånger inatt minst med feberfrossa och klockan vägrade verkligen bli morgon. Så min julafton kommer spenderas i den stora vita fotöljen med duntäcken. Men äh, jag överlever kanske. Annars kommer det vara precis som vanligt: släkten droppar in vid 1, alla kramas som om vi aldrig sett en mänsklig varelse förut, mormor oroar sig över att hennes femton tusen köttbullar kanske inte räcker, morfar avslöjar ALLA presenter genom att säga "jaha du Johanna, har du önskat dig en ******? En röd? Vilken tur." ungefär 5 timmar innan det är dags att öppna paketen. Och åh. Det blir lite skönt nästan att chilla i fotöljen, där kommer jag ha en bra översikt och lagom distans till alla. När jag tänker efter är det faktiskt bara positivt att vara dödssjuk på julafton!! WIeieeeeeeeeeeeeeeeee hihihihi

min bästa vän är många. Fast en eller nej två är extra speciella. Och de vet vilka det är.

när jag borstar tänderna rinner det två forsar av tandkräm från mungiporna ner på hakan och ibland på golvet. Min mun måste vara extra liten eller nåt.

när jag lagar mat blir det aldrig bra. Det blir till och med avskyvärt vissa gånger.

jag är rädd för inget vad jag kan komma på.

den värsta känslan är besvikelse.

den bästa känslan är lyckorus på sommaren med världens bästa.

jag är bäst på att bara göra saker jag har lust att göra, att göra ingenting, att skratta för mycket åt allt, att bestämma över mitt humör själv och låta det gå ut över andra, att duscha länge och ja, jag är fan bäst på mycket.

jag är sämst på att tala om för människor hur mycket jag uppskattar dem, att laga mat, att hjälpa till hemma, att nej fan, jag är inte sämst på så mycket egentligen.

jag lyssnar på alldeles för mycket julmusik för ögonblicket.

jag pratar ja.

jag tycker om sommar, värme, pussar, mat, Italien och ååååååååh det kommer ta tre år.

kärlek är konstigt men väldigt bra om det är bra. Vet jag.

i somras var jag vilsen, lite trasig, nervös, förväntansfull, inte så glad förutom i Italien.

sist jag grät var längesen. Kanske fällde någon tår för några månader sen över en........ ah. Eh.
pic: sadie w. harris

när jag vill tänka spelar jag piano.

när jag bakar blir det alltid äckligt tycker alla utom jag.

just nu tänker jag på kladdkaka. Fast egentligen är jag inte alls sugen. Nu tänker jag på att jag borde göra mig i ordning och åka snart. Och nu tänker jag att tröjan jag har på mig är hans.

idag har jag vaknat upp bredvid en fin person, pussats, haft idrott där jag dansade helt galet med Maria och Elsa i stället för att spela badmington, hållt på att svimma (inte alls drama queen, sluta), åkt hem och skrivit lite på min engelskarecension. Nu har jag alltså skrivit en hel sida om en bok jag inte har läst. Hoppas inte min engelskalärare läser det här.

ikväll ska jag sjunga med gamla 9M. Mums.

imorgon kommer jag repa med Sam och Ebba, julhandla med världens bästa människa och sen gosa med henne hela kvällen och natten. Åh.

min mobiltelefon är köpt på Antikrundan år 1834 men fungerar jättebra förutom att den är randig så det går inte att se sms. Jag har blivit en hejare på att gissa mig fram till vad det står. Och så brusar det lite när man pratar. Men annars är den toppen!

när jag vaknar på morgonen är jag rufsig i håret och så trött att jag tror att jag kommer dö på riktigt för det mesta.

om jag var ett djur skulle jag vara en fisk tydligen men nej, en katt. Det verkar så chill. Bara komma och gå som man vill. (RIM!!!!!)