zor
Försöker ni få mig att sluta skriva? Pyttsan! Kommer aldrig hända, trots de allt mer oregelbundna inläggen. Jag är ju eder satsarbloggare number 1 ju.
Mucho bra dag. Började med att jag väckte hela området klockan 06.15. Tyckte att det var en strålande idé att spela piano vid den tiden i mitt radhus med pappväggar. Hämnden är ljuv som vi säger (ett flertal av er vet nog vad jag menar).
I alla fall, efter tre tusen (ett) glas C-vitamin och lite gröt satte jag mig på min cykel (buss) och åkte in mot staden. Jag skakade som en liten råtta och trodde jag skulle spy vilken sekund som helst. Jag skulle alltså till Viktor Rydberg. Om jag ska fortsätta storyn kan jag ju börja med att säga att när jag kom fram till skolan fattade jag nollboll, och virrade runt som en höna på hal is innan jag äntligen hittade rätt. Fick ett övningsrum nere i källaren där jag satt och övade som en liten sate på mina låtar. Jag lovar att det blev jordskalv i Kina för att jag skakade så mycket. MEN efter trehundra år blev det min tur och det gick.............. hm. HAHA, ingen aning! Men det kändes rätt bra tror jag! Jag är nöjd för en gångs skull, även om jag inte spikade allt.
När jag kom tillbaka till skolan var det chillzor för hela slanten, gymnasiebesök och jag blev kääääär. BLÖÖÖ.
Efter det hängde jag med två schöna tomtar vid namn Simon Med Krullet och Edward Den Röde. Rätt coola katter.
På måndag har jag prov på Rytmus och Södra och nu MÅSTE jag lära mig låtarna.
Prutt!
