min lillebror går ut, och vi aldrig vart han ska. jag blir så rädd när jag tänker att det kunde vart han eller jag.

Vad i helvete är det för fel på mig? Var har min livsglädje tagit vägen? Snälla, kom, rädda mig, säg vad som är fel!
Eller är felet att det inte finns några fel? Jag kan inte se klart, allt bara snurrar. Men ingen ser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0