kalle gurka
INTE OKEJ. Jag är sjukligt trött. Sammanlagt fem och en halv timmar sjunga först, och nu tre timmars panikplugg på musikhistorian. Och den sitter inte på något sätt, jag tappade bort mig någonstans där i mitten av barocken och tvivlar på att jag någonsin kommer att komma tillbaka till verkligheten. Så, vad är det som gör att vi tar så mycket allvarligare på det här provet än på alla andra? En liten gnutta tävlingsinstinkt skulle jag tro, för visst vill man vara bäst på det man är bra på? Och så sitter musiken så djupt i oss, det handlar ju inte bara om ett litet prov i musikhistoria, utan också om att bevisa för sig själv att man kan. Jag skulle dö lite inombords om jag sänkte mitt betyg i musik, för vad har jag då att vara bra på liksom? Nej, nog med funderingar. Jag önskar att det fanns en knapp i pannan som rensade hjärnan på allt onödigt tjafs. Nu ska jag sova. SKA.
Kommentarer
Trackback
