Johanna Frostling

Världens bästa dag. Åh, jag kan inte beskriva faktiskt så att någon fattar, men jag kan försöka. Skoldagen var som vanligt fylld av sång och skratt. Efter skolan satt jag, Lisa, Clara och Sara och spelade lite gitarr i korridoren och sen gick vi till aulan, en halvtimme försenade med mening så att vi slapp bära grejer. Hehe. Vi repade låtarna och det gick verkligen ÅT HELVETE för mig. Jag fick ångest och var påväg att svimma! Men då kom Lisa som en räddare i nöden med en macka och vatten åt mig så jag tillfrisknade. Vi satt och lekte tills publiken kom och sen var konserten igång.. Det var vi, en gospelkör, Nacka Latin Combo och Jazzå, någon improvisationsgrupp. Asså shit vad jag har respekt för människorna, gaaalet musikaliska hela bunten. Låtarna gick bra och när jag skulle spela och sjunga ensam så liksom.. Nej det går inte att förklara känslan. Allt liksom försvinner, jag glömmer att det sitter massa människor och lyssnar.
Åh jag blir bara så oerhört glad av alla där, och musiken förstås, min största kärlek,